Den stora mängden livsmedel produceras idag i storskaliga, specialiserade och svåröverskådliga system. Effekter på omgivningen, hur saker hänger ihop, påverkar varandra och vad som har stor eller liten betydelse för olika saker är inte alltid så lätta att förstå, då komplexiteten är stor.

Alla äter och för de flesta är maten betydelsefull

Vi får ständigt ny information om vad vi bör äta och vilka effekter maten har både på oss själva och odlingslandskapet omkring oss. I Sverige har konsumtionen av kött, frukt och köksväxter ökat, och konsumtionen av exempelvis mjölk, syrade produkter, mjöl och gryn har minskat (Jönsson, 2017). Mat är så mycket mer än att bara bli mätt. Mat påverkar vår hälsa, våra landskap och vår kultur och att äta tillsammans är en viktig social aktivitet. Många unga är engagerade i miljöfrågor och då blir det vi äter en viktig del av engagemang och identitet.

Stoltheten i att odla egen mat

Att producera mat, oavsett i vilken skala, innebär arbete, men det skapar också mening. Att odla sina egna grönsaker kan för många vara starkt förknippat med en glädje över att se resultat och en känsla av stolthet över att ha fått fram något så viktigt som mat. Att odla mat tydliggör också vårt beroende av och vår relation till naturen, vårt beroende av väder och klimat för att överhuvudtaget få fram någon mat. Slutligen är det också viktigt att förstå att det krävs en betydande areal för att försörja en person med mat. Basilikan i köksfönstret lever en människa inte länge på även om det är en härlig känsla att kunna göra egen pesto. Maten berör oss alla och det är viktigt att förstå och fundera över vad vi ska äta och hur och var den ska produceras.

Vår konsumtion har förändrats

I SOU 2024:8 står det följande. Mellan 1960 till 1921 ökade vårt energiintag per person och dag från 2870 kcal till cirka 3 100 kcal och under en kris behövs 2350 kcal per person och dag. Idag produceras 11500 biljoner kalorier i Sverige per år, medan konsumtionen ligger på 11 800 biljoner kalorier. Därmed är vi i stort sett självförsörjande vad gäller produktion av kalorier, men ska vi föda oss själva i en kris skulle vi dock vara tvungna att ändra vår diet. Dessutom är produktionen beroende av insatsvaror som vid en kris kan vara svåra att få tag i, varför produktionen skulle vara svår att upprätthålla över tid i en allvarlig kris.

Mer protein och mindre fett

Sedan 1960 har fördelningen mellan proteiner, kolhydrater och fett i vår konsumtion ändrats. Proteiner står för en högre andel av energiintaget medan tillskottet från fett och kolhydrater har minskat. Vi dricker mindre mjölk, men äter mer ost. Mindre energi kommer från socker och sirap, men mer från godis. Kaloriintaget i alkohol har fördubblats. Om vi ser på enskilda kategorier så står bröd och spannmål för 900 kcal per person och dag, andra livsmedel, (där ingår godis, choklad och glass) står för cirka 400 kcal per person och dag, medan kött och köttvaror ligger på cirka 350 kcal per person och dag.

Komplexa frågor har inga enkla svar

Världen är komplex och frågor om hållbarhet är ofta så kallade ”wicked problems”, det vill säga problem utan enkla lösningar. Om lösningen verkar enkel ur en aspekt, så uppkommer ofta problem ur andra. Ett sådant problem är exempelvis ekologiskt producerad mat. Att producera ekologiskt ger mer biologisk mångfald per ytenhet. Då det inte är tillåtet att använda varken växtskyddsmedel eller mineralgödsel i ekologisk produktion så är det svårare att hantera ogräs och skördarna blir därmed ofta lägre per hektar. När flera aspekter måste beaktas samtidigt, ökar komplexiteten, och målkonflikterna blir tydliga.

Träna på att hitta olika lösningar

Unga människor behöver träna sig på att hantera komplexa samhällsproblem. En lantbrukare vet att det inte går att göra rätt på alla sätt samtidigt. Istället handlar det för dem om att ta utgångspunkt i deras lokala förutsättningar, som varierar mycket inom Sverige, samt deras egna resurser och intressen. På slätten dominerar rena växtodlingsgårdar, medan vallodling dominerar i skogsbygden. På samma sätt bör vi konsumenter fundera över hur vi kan äta för att öka hållbarheten och nå våra samhällsmål. Det betyder inte att alla ska äta exakt likadant, för det finns inte ett rätt sätt. Men balansen mellan produktion och konsumtion är viktig för att vi ska nå de tre uppsatta målen.

Hög komplexitet och ett vetenskapligt råd

KliMATspelet greppar över mycket komplexa samband och för att klara av att göra detta spel har vi tvingats förenkla även om vi grundar spelet på statistik och vetenskaplig kunskap. Det svåraste är att sätta siffror på effekter av olika åtgärder och värdera dem mot varandra. Biologisk mångfald är det svåraste. Därför gör vi inte anspråk på att allting är ”rätt”. Det vill säga, saker beror på och resultat kan alltid tolkas på olika sätt, men i huvudsak menar vi att effekterna av olika åtgärder överensstämmer med den vetenskapliga litteraturen. Då vi är mycket medvetna om svårigheterna att värdera och jämföra effekter av olika åtgärder, har vi ett vetenskapligt råd med kompetens inom flera områden, som granskat och fått möjlighet att reagera på olika formuleringar så väl som beräkningar i spelet.

Målet om ökad självförsörjningsgrad i spelet

Vår utgångspunkt är att Sverige som har tillräckligt med mark och vatten måste kunna försörja sin befolkning ur beredskapssynpunkt och dels för att vi inte bör tära på andras naturresurser. Men vi förstår också att det inte är önskvärt att stänga våra gränser helt och sluta importera och exportera livsmedel. I spelet har vi trots det valt att ha målet 100 % självförsörjningsgrad som mål. Det är om inte annat viktig för alla att förstå att jordbruksmark är en begränsad naturresurs, som vi måste värna för att kunna producera mat.

Klimatpåverkan i ett större sammanhang – inte bara mat

På Naturvårdsverkets hemsida kan vi läsa att det globala genomsnittsutsläppet per person i världen 2050 bör vara högst 1 ton koldioxidekvivalenter per person och år (Klimatet och konsumtionen (naturvardsverket.se). Samma källa anger att det motsvarar en flygresa till södra Spanien i ekonomiklass tur och retur. Vi svenskar hade dock ett konsumtionsbaserat utsläpp av växthusgaser på motsvarande 8 ton koldioxidekvivalenter per person och år, 2021, och då varierar utsläppen betydligt mellan olika individer i Sverige. Tre femtedelar av utsläppen kommer från hushållens konsumtion och de andra två femtedelarna baseras på vår offentliga konsumtion och våra gemensamma investeringar i samhället. Av de totala medelutsläppen per person kommer alltså knappt 20 % av växthusgasutsläppen från den mat vi äter. Naturvårdsverkets data visar tydligt att vad vi äter är viktigt, men att äta rätt inte räcker för att vi ska nå klimatmålen. 

Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp per person av olika kategorier och förändring över tid (Klimatet och konsumtionen (naturvardsverket.se).

Matproduktionen och den biologiska mångfalden

En betydande del av Sveriges viktiga biologiska mångfald är beroende av ett biologiskt kulturarv, det vill säga ”naturtyper och arter som påverkats positivt av att människor brukat naturen på ett visst sätt under lång tid” (Vårt biologiska kulturarv (naturvardsverket.se)). För mångfalden i odlingslandskapet utgör de ogödslade naturbetesmarkerna de viktigaste biotoperna. Dessa är helt beroende av att de betas och inte gödslas för att värdet ska bibehållas. Kombinationen av att beta, men inte gödsla, gör att produktionen på dessa marker är begränsad och inte fungerar för djur som växer snabbt eller ska producera mycket mjölk.

Därför kan lantbrukare exempelvis inte ha högproducerande mjölkkor på dessa marker om de inte kan acceptera en avsevärt lägre produktion genom att de skulle få ett mycket högre pris på mjölken. Detsamma gäller tjurar som dels ska växa snabbt och dels utgör en fara för människor om de hålls på bete. De som däremot kan gå på naturbete är sinkor (kor som inte mjölkar), växande kalvar och kvigor (kor som ännu inte fått någon kalv), får och stutar (kastrerade tjurar). Orsaken till att det fungerar med stutar och inte tjurar, är att stutarna växer betydligt långsammare och är lugnare, så de är inte farliga att ha på bete. I grunden handlar det om att lantbrukare är företagare och måste, som alla andra företag, få sin ekonomi att gå ihop. 

Kort om den svenska livsmedelsproduktionen

Idag när en mycket liten andel av den svenska befolkningen ska producera mat åt alla de andra, uppstår automatiskt stora avstånd mellan producent och konsument och produktionen blir storskalig, specialiserad och effektiv. På 1920 talet fanns 400 000 lantbruksföretag som därmed teoretiskt skulle försörja 14 personer var i Sverige om en kris skulle inträffa. Idag finns ca 50 000 företag som därmed i teorin skulle försörja 181 personer vardera för att vi ska få mat om något inträffar (Om krisen eller kriget kommer till Sveriges lantbruksföretagare). Storleken på lantbruksföretagen variera dock betydligt.

2020 fanns det knappt 58 800 lantbruksföretag, varav 22 500 klassades som småbruk och endast 6 700 stycken brukade mer än 100 ha åkermark. Ett företag med 100 ha åker och endast spannmålsodling kan mycket väl vara en bisyssla för någon med annat arbete. Vi kan konstatera att det är en mycket liten andel av den svenska befolkningen på drygt 10 miljoner människor som driver lantbruksföretag. Endast omkring 15 000 eller 0,15 % av befolkningen är faktiskt heltidsbönder. Den svenska produktionen bygger därför på storskalighet och effektivitet och systemet kräver fossil energi till maskiner, gödsel, växtskyddsmedel mm för att fungera. Skalan har betydelse. Ska få personer sköta mark och djur så blir det många hektar och djur per person. Sverige har också jobbat länge och hårt för att minska de negativa effekterna av vår livsmedelsproduktion. Det gäller exempelvis uppfödningssystem som bidrar till friska djur och därmed ger en låg antibiotikaanvändning. När det gäller miljöeffekter har Sverige jobbat länge för att minska användningen av kemiska växtskyddsmedel samt att begränsa utlakningen av växtnäring till vattendrag, sjöar och hav.

Den lilla skalan kan också vara effektiv, men kräver då mycket mänsklig energi, dvs arbete. Ett exempel är odlaren som 2019 skördade 859 kg på sin 100 m2 stora odlingslott (När jag mötte intensivodlaren Zita — Odla din egen mat (odlamat.com)). Det motsvarar 85,9 ton grönsaker per hektar. 2024 var medelskörden av potatis i Sverige 31,7 ton per hektar och 2022 var medelskörden av höstvete i Skåne knappt 9 ton per hektar. Det går alltså att odla effektivt i liten skala med stor skörd/per ytenhet, men klimatavtrycket kan variera stort, beroende på vilken jord och gödsel som används samt om olika typer av material köps nytt eller återanvänds (BBC, 2024). Den egna urinen är exempelvis ett utomordentligt gödselmedel som kan användas för att ersätta annan köpt gödsel och då inte heller belastar våra reningsverk.

Hur ska vi nå alla tre målen – ökad produktion, minskad klimatpåverkan och ökad biologisk mångfald – samtidigt?

Svaret på den frågan är inte given och det finns många olika vägar.

Som kollektiv kan vi inte blunda för att vi måste minimera vårt matsvinn, äta mindre kött och mejeriprodukter och prioritera kött från naturbetesmarker, äta mer av det som produceras i Sverige och äta efter säsong.

På individnivå innebär det säkerligen att majoriteten ska minska sin köttkonsumtion, medan vissa grupper kanske till och med behöver äta mer kött, såsom unga kvinnor, gravida kvinnor och äldre.

Hos producenterna handlar det sannolikt om att anpassa produktionen efter platsen och efter brukarens intresse, ha en varierad växtföljd och vara så effektiv som möjligt i det valda systemet. 

Tanken med spelet är att låta spelare tillsammans prova hur vi kan optimera systemet och sen diskutera resultaten i grupp och fundera över både vad det betyder för samhället i stort och för den enskilde.